Shinobuc

Usch. Bakis? jaa.
Måndagsklubben var igång igen igår, dock bara jag och Bell.
Kalén och Jens räknas inte eftersom i bara var förbi och
dem förövrigt var helt.. döda.

So what's new?
Inget direkt sådär.
Skall till arbetsförmedlingen på möte med min handläggare - wonderful.
Om jag blev irriterad igår på en kärring för att hon skrattade hela tiden
och dessutom slank in med en pik, hur skall jag då kunna hålla mig samman imorgon?
Det kommer säkert vara hundra gånger värre.
Jag hatar när folk tror att de kan bestämma över mig.
Fast det är sant "Det mär frivilligt att vara arbetssökande" ååah. döda.

Festar gör vi - all the time.
Visst, det är roligt, men jag super ju bort alla pengar?
Baad girl Sarah, bad girl.

I helgen fick jag äntligen träffa das vaffel!
Vi har nog inte setts sen.. ja november/december.
Men gud. Det är ju nästan ett år sedan?
Det var jättekul att ses iallafall, Hoppas du kommer fler gånger och festar satan!

Raalle. Vart har du tagit vägen? Saknar ju dig baby,

-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-


And about yesterday. uäääh.
Ja jag ångrar mig.
Jag ångrar att jag släppte allt och bara lät det flöda ut.
Jag ville inte att du skulle veta, jag ville inte det.
Om jag har hållt det inom mig i 6 månader så borde jag ha klarat
6 månader till. Men det gick inte.
Jag kan inte förneka någonting.
Jag klandrar dig inte när jag säger att: Kanske var du mer
betydelsefull för mig än jag var för dig?
Och det är inget fel i det, jag vill inte få dig att må dåligt genom att påstå det.
Kanske det helt enkelt var så. Kanske det är därför jag inte kan släppa.
Jag vet inte.
Men jag vet att jag skulle göra vad som helst
Vad som helst
För att bara få hålla din hand igen.
Bara få hålla din hand.
Men det kommer aldrig ske igen, du har sagt det...
Jag får helt enkelt stå ut i 6 månader till.

/SC

Ja,  här sitter jag, ännu en dag.
jag gör precis lika mycket som jag gjorde igår, och i förrgår etcetc.
Men en nyhet är glad, nu är det bara 5 dagar kvar!! Wiiiei!! :D
Jag och Angelica söker fortfarande efter en ängel som kan komma och hämta
oss den 15:e, blir ju billigare för oss att åka bil hem och hon har dessutom
för mycket bagage för att kunna åka buss; 3 väskor eller vad det nu var.

- Har DU lust att åka till Norge för att hämta oss? Vi betalar bensinpengar och färdkost.
Skulle vara så himla skönt att få åka bil hem och slippa sitta på en buss i hundra åår.

Och ja, snart börjar jag jobba, igen!  Började klockan 08 idag med att städa - som fan efersom SAS gruppen
skulle komma klockan 11 och då skulle alla rummen vara klara, vilket de inte var.
Jag hatar denna stressen, speciellt när jag är sjuk!
Sen nu klockan 19 börjar jag jobba igen - Servera, kanske tills klockan 22-23.
Ja just ja, sedan skall man upp tidigt imorgon igeen för att förmodligen vara med på frukosten
och sedan städa ALLA rum på hela hotellet. Blir nog ett 12h pass imorgon, i sträck.
UH jag orkar inte!
 
Har du någon du vet som skulle kunna ställa upp på att hämta oss så snälla hör dig för,
Det är ju (bara) 55mil från grängesberg och hit.

-_-_-_-_-_-_

haha! jag trodde verkligen att jag skulle dö idag,
med allt detta om att Jorden skulle gå under när den där apparaten startades.
Fick helt panik när jag städade eftersom det var så bråttom med att få allt klart.
Kollade klockan hela tiden.
Jag vill inte dö här uppe vafan! Jag vill isf dö hemma med min familj och mina vänner,
inte på ett fjäll helt ensam bland kossor och lantisar!
Bell smsade och skrev "Jag älskar dig, utifall vi dör idag!" haha. sötkorven!
Fick helt ångest också av någon anledning för att jag inte hade Jonas nummer och
kunde smsa något till honom. Skulle ju vara bra om man skulle dö lixom:P
Saknar er alla där hemma och  har er med mig i mina tankar hela tiden!

SötEmil snart kommer moster hem och gosar med dig!
Kjell. Du vet väl att det blir måndagsklubben på måndag när jag kommer hem?;D

Ja, dags att gå ner att stryka förklädet nu, sedan åker foldräkten på!  "Yippie!".
Farväl!  <3

Många som kollar nu när man är i Norge, intressant?

Jag blir galen på det här stället ibland, eller ja, för det mesta.
Man jobbar hela dagarna, ledig kanske från 16, om man har tur.
Under tiden går else aka fitthitler runt och kontrollerar allt man gör,
Allt man gör.
Typ, idag kom hon fram till mig och sa att jag inte får vända påslakanet
ut och in när jag skall dra det över täcket.
-Det gör jag inte? sa jag och försökte idiotförklara den gamla kärringen som stinker i käften
-Jo det gör du.
-Nej det gör jag itne?!
-Jag såg att Robin gjorde det här om dagen och det tar alldeles för långt tid! (Robin är för övrigt bartender)
- Du menar Mustafa?!
-Nej, Robin. Vänd inte påslakanet ut och in.
-Jag gör inte det.
-Men åh, så bra.
KÄRRING!

Jag blir trött på att det går runt kossor och får här,
jag blir trött på att man typ aldrig ser folk, alltså, ja men folk!
Som går på stan typ. Nej just ja - Här finns ingen stad.
Inte ens ett centrum.
Inte ens en affär?
Kill me.

Idag har jag jobbat massor.
Jag har till och med börjar blöda näsblod idag, ett flertal gånger.
Jobbigt att gå från soffpotatis till catwoman.

Jag Saknar dig Bell!
Jenny pussa Emil från moster.
Mamma jag saknar dig. Pappa med.
Och mormor. Och Jenny. Och Marre. Och Morfar.
Och ALLA!

Ja, nu är jag där och Jobbar tills den 14:e.
Allt har gått jättebra och alla är trevliga och snälla,
Men blir lite kortslutning ibland.
Jag fattar knappt norska, och ägarens fru är Danska och
hennes jävla morsa som är typ hundra år springer runt och pratar med en och ser arg ut, haha.
Men här finns fjäll/berg höga som tusan, man fattar inte hur stort allt är.
Det är 2 mil till civilisationen.
Det går får och Kossor utanför helt i det fria.
Jag längar redan hem.

Jag önskar att det otroligt nog kunde komma ett flygplan och
STÖRTA in i hotellet så att det inte fanns något jobb och alla fick åka hem.
Jag vantrivs inte - Alla är trevliga och man kan alltid gå och prata med någon,
MEN.
Jag vill hem, jag är hemmakär. Kär i Bell, hihi.

I min ensamhet har jag suttit och skrivit ett brev, som kanske
sorgligt nog aldrig kommer att skickas.
Jag saknar dig när jag är här borta,
jag får nästan ångest.
Mr. J and me.


Skepp och hoy, nu orkar jag inte skriva mer!
Vänner och Käraste familjen, ni finns i mina tankar!
På återseende;D
/S.C

anxiety.






Nu har du åkt.
Nu kommer du aldrig mer tillbaka.
Nu kommer vi aldrig att höras igen.
Nu kommer vi aldrig mera ses.
Inget mer aldrig mer.

¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_¤_



Jag är bra knepig jag.
Klockan 15,30 idag bestämde jag mig för att; Jag åker till Skåne!
Tåget gick 16,30.
Vad gör jag?
Jag panikpackar en väska med allt vad det kan innehålla,
Skor, kläder, hårblås - you name it!
Springer ner till stationen med fetaste väskan i stan.
Kommer ner till stationen - 5 minuter kvar..
Jag står och fingrar på biljettautomaten.. pillar lite.
Panikar - Hyperventilerar.
Jag åkte inte.

Här sitter jag, medans bell ligger och sover sött i min säng (vissa har det bra).
En annan har vart vaken hela natten och ingen idé att sova eftersom tvättiden börjar klockan 07.
Ikväll var vi hemma hos Dennis och kollade skräckfilm, mycket hemskt.
Jag blir så himla paranoid av skräckfilmer med tanke på mina mardrömmar.


Imorgon kommer E hem...

Idag samtalade jag med min mamma om den tiden vi hade fosterbarn.
Hon berättade att en av dem väntade barn.
Herrigud tänkte jag. En människa som har en störning skall skaffa barn - Stackars barn.
Detta fick mig att tänka tillbaka på den tiden.
Just den där tjejen som nu väntar barn, ville faktiskt inte se mig i livet.
Hon försökte få mig att stoppa in fingrarna i proppskåpet,
Hon klämde mig i en dörr
+ att hon en gång kastade ut mina leksaker på mycket tunn is och sa åt mig att hämta dessa.
Hon ville att jag skulle dö, hon försökte i princip ta livet av mig.
Hur gammal kan jag ha vart, fyra år?

Min fundering är; Kan detta vara någonting som satt sina spår i mig?
Kan det vara så att det ligger och gnager någonstans?
Jag vet inte.
Oftast spelar det ingen roll hur mycket man funderar för man brukar kunna
fundera tills man blir galen.

Åh, så underbart att se dig.
Åh, så underbart att kolla i smyg,
kolla när du inte ser.
Åh, vilken fröjd, att bara se dina andetag.
Åh, vilken fröjd att bara se dig..

Grattis. Idag fyller du en månad. Jag älskar dig. <3
Du är så gudomlig, så skör.

Jag hoppas Elvis kommer hem från Bosnien snart.
Om jag har tur så kanske jag får krypa upp i ditt knä,
och kanske, bara kanske,  så håller du om mig.
Kanske går vi och lägger oss och jag kan glömma bort alla bekymmer medans
du omfamnar mig tills jag somnar och vaknar upp bredvid dig.
Om jag har tur.




Mr.Jones and me, tell eachother fairytales

Egentligen ska väl en blogg handla om funderingar och konstiga saker; dagens samhälle.
Denna bloggen handlar om mitt liv.
Mina funderingar
Precis som en dagbok, fast itne riktigt.
I min riktiga dagbok står allt jag känner för dig.

Den vackraste och underbaraste människa på Denna jord har ett namn,
men det håller jag för mig själv.
jag vill se vinden smeka ditt hår,
Solen lysa upp ditt underbart vackra ansikte.
Du var luften jag andades.
Din röst kan få vem som helst att vilja sjunga med
Ditt leénde smälter varenda själ på denna jord.
Du gör mig knäsvag.
Din kropp, så smäcker och vacker.
Varje andetag du tar är som en vacker melodi.
Varje steg du tar är som den ståtligaste konung.
Du får mig att falla
När du ser på mig glittrar dina fantastiska ögon.
Ditt leénde spricker ut och du ler.
Dina händer sträcker sig ut mot mig och du håller om mig.
Du håller om mig.


Du vet vem du är. You better keep your mojo working.

Ibland undrar jag om jag är sjuk.
Jag kanske är sjuk i huvudet, jag kanske har någon störning eller något?
Det finns ju vissa människor som i stort sett är "normala", bara att dom har något
litet som gör dem speciella.

Fast och andra sidan, Det kan ju också vara så att det är jag som är normal och alla andra är onormala.
Vem är det som bestämmer vad som är normalt eller inte?

Jag gjorde en tabbe nyss.
Jag ringde till Jonas.
suck..

Jag tänkte att vi kanske kunde ses, kanske ta en fika
och bara prata lite och kanske börja om på ny kula, som vänner.
Vad patetisk jag är.

Åter till normalt/onormalt.
Är det normalt att tråna efter en människa?
Jag vill ju inte bli tillsammans eller något sådant alls.
Jag vill bara att vi skall kunna vara vänner, bara kunna prata, ses ibland?
Jag förstår inte varför han inte vill.
Alltså han vill verkligen inte. Det är typ som om jag skulle ha pesten eller något?

Det kanske är så.
Jag kanske är så motbjudande att han bara äcklas av mig.
Vem vet, vem fan vet.

Skepp och hoy, jag har knullat din pojkvän.

The garden's tale med volbeat är den bästa låten just nu.
Den får min kropp att sväva medans minnen och besvikelser flyter bort,
vilket är exakt vad jag hoppas på att de skall.
Flyta bort.

Jag är så besviken på vissa personer.
Christoffer. Suck. Varför tror jag alltid det bästa om dig?
Jag tror alltid på det du säger fast jag innerst inne vet.
Kanske därför, Jag hoppas nog mer att det skall gå att lita på dig.
Det bästa du kunde göra är att låta mig vara.
Men ännu.
Jag kommer aldrig sluta hoppas.


Att notera; Det finns inga killar för mig, för alla behandlar mig för det mesta illa och är dumma i huvet.

Och Elvis, vafan är det för fel på dig egentligen?
Det ät typ som om att.. du skiter i att höra av dig och så för att du helt enkelt inte
vill prata, men om jag ringer dig tills du svarar så är du hur gullig som helst,
Vilket för mig betyder; Han vill båda ha kakan och äta den.
Jag är hans. Jag är hans?
Jag förstår ingenting.
poff.

Nu ligger bell i min säng.
Tror hon är lite utmattad efter att ha festat med gordo och co i typ 7 dagar eller ngt^^
Ikväll blir det fest igen, tror jag.
Jag bryr mig inte om vad som håller på att hända,
-Kanske behöver man inte alltid bry sig om det?
Jag vill bara leva livet nu, dansa och må bra, och ingen karljävel skall
få komma emellan. Icke.

Elvis har brytit armen så jag kan inte träffa honom idag :(
Ledsen.
Min Gos. PUSS!

Allt är en enda röra på jobbet.
Jag vet inte vad det är för fel, vems fel det är
eller om jag har möjlighet att fixa detta.
Rekvisitioner till patienter försvinner, vilket är viktigt att ha när man skall 
fakturera iväg deras logi osv.
Jag lyckades iallafall hitta två av dem.
Allt är en enda röra.
Massa saker som skall göras som jag inte har en aning om hur man gör,
så då måste jag vänta på att Melli har tid att hjälpa mig,
vilket brukar vara ungefär vid halv tre,
och då skall allt vara klart eftersom incheckningen börjar klockan tre.

Idag har jag fått kämpa hårt för att hålla tillbaka tårarna och le,
Jag vill inte visa för någon att jag har det jobbigt.
Jag ler medans ögonen vattnas och sväljer den brännande klumpen
i halsen gång på gång. Måste le. Får inte synas. Måste le. tryck tillbaka.

Jag har ingen att direkt prata med.
Jag faller offer för mig själv.
Jag känner hur jag mer och mer börjar gå in i mig själv,
pratar inte mycket, gör knappt ett ljud från mig.
Jag känner mer och mer hur jag lägger av,
orkar lixom inte ta itu med något.
Jag är aldrig pigg, jag mest går och hänger med huvudet.
Jag känner inte igen mig själv längre, jag förlorar mig själv.
Jag förlorar...

Till dig.
Jag tänker på dig.
Jag önskar du bara kunde vara här,
den ende som någonsin visat tålamod och försökt förstå mig.
Den ende som hjälpt mig.
jag saknar dig så otroligt mycket. Jag kan inte ens finna ord för hur mycket.
Det spelar ingen roll vad du säger, för jag kommer aldrig lyssna på dina ord,
jag kommer aldrig att sluta sakna dig.
Jag Älskar dig ännu.
Jag andas dig.
Du är allt.
När jag tänker på dig kan jag le för en stund,
jag kan känna en gnutta glädje,
Glädje för att jag iallafall fick spendera en tid med dig.
Jag andas dig.
Ingen vackrare har någonsin funnits på denna jord.
Att se solen lysa upp ditt ansikte,
vinden smeka ditt hår.
Ditt leende.
Ditt leende som värmer hela min själv när jag ser det.
Jag blir helt varm.
Men att se dig gör för ont.
Jag kommer aldrig sluta hoppas, Aldrig.

DEPP.

vad munter jag är.

Adjö.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste.

Jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Jag blir så fruktansvärt irriterad på Jonas alltså så det är inte klokt.
Jag menar. Det har snart gått fyra månader sedan vi gjorde slut nu,
och jag har gjort precis allt jag kunnat för att få honom tillbaka,
Så han har ingen jävla rätt egentligen att bli svartsjuk bara för att jag pratar med Mattias?
Jag menar. Om han själv påstår väldigt starkt att han har kommit över mig,
varför blir han då sur?
Jag är inte ute efter Mattias, det har jag aldrig varit.
Hela världen är typ emot oss, eller ja, två personer iallafall.
Åh, jag orkar inte.
Du är så jävla *********!

Och igår festade jag.
Jäklar vad kul det var.
Mindre kul var det att gå och lägga sig vid tre för att sedan börja jobba klockan sju.
Men det var underbart.
Ragg ragg. hähä.

Adjö.

Kan stolt medela att jag äntligen har blivit moster, till världens sötaste pojke.
Igår fick jag träffa honom. Det förgyllde hela min själv.
Underbara unge!
Min syster har varit så duktig, andreas också givetvis.

Har egentligen inget nytt att berätta er.
Jobbar i Örebro förtillfället på ett litet hotell där.
Receptionist/restaurangbiträde.
Jag sköter (beroende på skift) incheckningar och utcheckningar, bokningar
och försäljning. Jag sköter varubeställningar och hjälper till i restaurangen.
Det känns inte bra längre.
Det blir för mycket press på mig, istället stänger jag av.
Det är inte bra.
Känns som om jag håller på att jobba ihjäl mig.
Och nästa vecka (från och med imorgon) Är  jag tvungen att bo på hotellet,
för jag har lixom ingenstans att bo. kul.
Jag har ingen att direkt umgås med heller. Kul.

Jag saknar Jonas måste jag få tillägga!
Och inte idiJonasD, utan min Jonas.
Jag har inte kunnat prata med honom på typ en vecka för att han inte
har någon mobil. det känns inte bra. Det känns tomt.
Gud vad jag saknar dig.
Hoppas att vi kan lösa detta någongång.


Jobba jobba idag från 15-22. PENGAR!
gimmie.  Sedan festa ikväll. VEM ÄR PÅ?

Du<3

Jag blir så arg på allting, så frustrerad.
Så mycket som håller på att hända och det känns som om det står
två månniskor bredvid mig och drar i vardera arm.  De andra två människorna
bredvid mig är givetvis jag också.
Jag drar mig själv till det ena hållet medan jag drar mig tillbaka.
Jag vet inte vad jag vill om någonting.
En sak vet jag, men det borde inte nämnas.

Alltså, såhär ligger det till.
Jag har fått jobb i Norge.
Skall åka dit den 25:e och jobba till den 25/8.
Bara två månader i och för sig, men ändå. Förstå vad jag kommer missa?
Vänner och familjs födelsedagar, och ja, det värdesätter jag högt faktiskt.
Det jag är mest ledsen över är att inte kunna vara hemma när min systerson föds.
Jag hade så gärna vilja varat där, fått vara en av de första som välkomnar honom till världen.
Min systerson.
Istället får jag träffa honom ungefär en månad efter han föds, när alla andra redan träffat honom.
Jag kommer bli den sista, fast jag är en av de närmsta. Det smärtar mig
långt in i själen. vissa säger "Åh, hon får säkert fler barn, tänk inte på det"
Men hur kan man inte tänka på det?
Detta är faktiskt hennes första barn, och faktiskt min första systerson som skall
komma till världen, och jag vill vara där och stryka honom på huvet och gråta lycka
för att han kommer vara så fiin. Och min syster kommer vara så duktig, och jag
får inte ens en chans att uppleva det.

Dessutom hade jag sett fram imot en sommar där jag kunde koppla av och
umgås med mina vänner. Jag hade sett fram imot att jobba mina tre veckor på hotell skomakaren
och servera på Annelis kompis Bröllop. Det hade vart kul om något.
 Men nej. Fan. Allt skiter sig. Och här står jag. Vem är jag?

Därför vill jag inte åka.
Det som lockar mig är pengarna såklart.
ca 21.000 i månaden! Här har jag inte ens fast jobb och skulle inte ens kunna
jobba ihop de pengarna den här sommaren i sverige.
Jag behöver pengarna.
Jag måste kunna betala min hyra.
Jag måste kunna försörja mig. Här finns det ju inget jobb?

Sedan är det Jonas också.
Min älskade prins. Hur skall jag kunna vara utan honom?
Iofs är det en kort tid, men jag kommer inte direkt kunna prata med honom
och så. Det kommer inte bli sig likt mellan oss när jag kommer hem igen.
Jag vill inte släppa honom och jag vill inte vara ifrån honom.
Nej vi är inte tillsammans, men jag älskar honom ännu av hela mitt hjärta,
det finns bara han för mig.
Bara han.
Ingen annan är intressant.
Bara Jonas, vackraste Jonas.
Som jag kommer sakna honom.
Fan.

Och nu måste jag bege mig till bibloteket och skriva ut kontraktet, signa det och faxa iväg det till Norge,
Bajsnorge.
Jag kommer ångra mig, och då finns det ingen återvändo.
Jag måste vara där tiden ut, annars bryter jag kontraktet.
FAN.

Och imorgon fyller jag år ._.
Grattis till mig! :D

Jag blir så jävla trött på precis alla.
Lämna mig ifred och låt mig leva mitt liv.

Ursäkta, om jag får tillägga.
Det var ju JÄVLIGT svårt att berätta det för mig, JÄVligt.
Det tog ju långt tid att skriva det till mig lixom, enormt långt tid.
Du kunde ha sagt det på en gång så hade jag vetat sen.
Detta är ditt fel, så du vet.
Punghuvud.
GAH!