Shinobuc

Jag vet inte vad det är meningen att man skall göra,
Vad är meningen att man skall tänka?
Hösten är här nu, och löven singlar sakta ner.
De fallar mot marken.
Kanske är det bara en tidsfråga innan snön kommer,
jag vet inte, jag hoppas inte.
Jag vet helt enkelt inte.

Jag känner mig förlorad i mig själv.
Måste finna ett sätt att återuppta stryrkan,
för jag vet att den finns där.
Den finns inom mig, den ligger och frodas.
Den kommer snart. Den frodas.

Har försökt att bygga lite nya låtar, men det funkar inte så bra.
Utan motivation till något, hur skall det då kunna gå vägen?
Skärpning Särah, skärpning.

Jag blir irriterad på människor som bara goes oon and ooon about themself.
Snälla nån. Sluta sitt och beklaga dig över din förkyldning, dina ben som värker
eller dina ständigt kommande utslag.
Javisst - det är jobbigt, klart det är det.
Men sitt inte och tjata om det och försök att få andra människor att känna
sympati för dig.
Shit. Åk ner till Sudan, etiopen eller liknande och spendera en dag där.
Då kanske du för en gångs skull inser att dina bekymmer egentligen är
småpotatis till skillnad för dem, där varje dag är en ständig kamp.
Dagens samhälle. Vi uppskattar livet för lite, inklusive jag.
Vi gnäller om att vi inte har tillräckligt med pengar för att köpa det och det.
Man måste ha den nyaste prylen.
Men dem då? Varför gör vi ingenting?
Är vi så himla självupptagna verkligen?
Det är ju hemskt. Jag känner med dessa människor.
De svälter! Varje dag. Vad gör vi? Käkar en bigmac och klagar över kolsyran
i mcdonaldsdrickan eller liknande.
Jag blir så matt.

AH!

Vi får nog fortsätta sitta här och beklaga oss över småsaker medans
endast 5% i tchad har möjlighet till rent vatten.

Tack och adjö /SC.