Brevet till en vän.
Hej min vän.
Jag vet att du inte ens kommer läsa det här,
men om du nu skulle få för dig att göra det så ser du att jag finns här.
Jag glömmer inte av dig.
Det var inte så längesedan jag fick livstecken ifrån dig, en månad sedan ungefär.
Men du försvann lika snabbt som du kom tillbaka.
Jag har skrivit grattis till det numret, men det verkar inte vara i bruk.
Jag tänker på dig ofta.
Jag funderar på vad som hände.
Hur kunde du bli så vilsen?
Eller var du alltid det, fast det lixom eskalerade?
Var det därför du försvann?
Slutade du plötsligt bry dig om allt eller orkade du bara inte med mer?
Jag saknar dig så mycket.
Jag saknar våra samtal.
Jag glömmer aldrig..
Ibland hände det att jag av en slump kollade ut genom köksfönstet,
då kunde du sitta där nere vid ladan och dingla med fötterna.
Du satt och väntade på mig, men du vågade aldrig komma upp.
Så där satt du tills jag eller någon annan i min familj fick syn på dig.
Du sken som den klaraste sol.
En gång tog du cykeln hem till mig sent på kvällen,
så min pappa fick skjutsa hem dig.
De två milen cyklade du till mig, för du ville så gärna vara med mig.
Men vi var barn då.
Hela livet var en lek.
Det är ingen lek längre.
Jag ville bara skriva, Grattis på din födelsedag.
Jag hoppas att den varit jättebra.
Jag hoppas att du blivit ordentligt firad.
Jag hoppas du haft världens bästa födelsedag.
Jag önskar jag fick vara med och fira den med dig.
/SC
