Shinobuc

Hur skall jag tänka, hur skall jag känna?
Jag blir galen på denna ovisshet!
Jag hindrar mig själv från att gå i väggen,
men jag driver mig själv till detta vansinne.

Vad är det för fel?

"Någon annans begravning: En önskan om att den personen var död; En önskan
om att bli kvitt denna. Ofta medvetet använt som ett enkelt sätt att
komma ur en relation - Att fantisera om att personen ifråga är död.
Då slipper man ansvaret att tala om sina önskningar"

Ohno. Nejnejnej. Jag vägrar låta dig dö för mig, jag vägrar låta mitt undermedvetna
radera ut mina känslor för dig.
Fan.
Eller vill jag det? VIll jag bara glömma och gå vidare?
Jag blir så förvirrad.
Så förvirrad att jag nu sitter här, helt nollställd. Jag förstår inte alls vad som händer
i min omgivning förtillfället.

"Om det är någon vi känner som dör: Ofta, en önskan om att slippa den personen;
eller outtalad aggression; kanske har kärleken till denna personen "dött". Vi "dödar" ofta
vår partner i drömmen när vi går mot större oberoende. Eller vi kanske vill ha någon
ur vägen så att vi inte behöver tävla om uppmärksamhet och kärlek."

Vad är det här!? Jag vill inte att Jonas skall dö.
Eller vill jag det? Innerst inne?
Nej jag tror fan inte det, jag vill inte att han skall dö för mig.
Om jag hade fått bestämma helt själv så hade ingenting sett ut som det gör just nu.
Det är verkligen en mardröm som tar fattningen.
Ibland önskar man att man hade modet till att göra någon förfärligt.

Hade det varit för något år sedan så hade jag tyckt att det hade vart den bästa lösningen,
att bara försvinna och slippa känna, men inte nu. Även om det hade varit en snabb utväg
så funkar inte livet så. Jag måste helt enkelt bita ihop och acceptera detta.
Jag vägrar inse det, men någonstans därinne så vet jag att detta inte är någonting
som håller i sig i en livstid, detta är något som går över.
Jag orkar inte tänka mer, jag vill bara dra täcket över huvet och ligga
där tills allt detta försvinner.

S'ayapo. T'estim molt

/SC

Vad är det meningen att man skall känna?
Vad är det meningen att man skall tänka?
Hur är det meningen att man skall må?
För ärligt talat, jag vet ingenting just nu.
Jag känner mig så vilsen.

Enda sedan jag kom hem från skolan så har jag varken vetat ur eller in.
En sådan frustation, en sådan förtvivlan.
Jag har bara velat ta i enda från fötterna och skrika allt jag har,
slitit av mig håret och velat gråta som en idiot,
Men ännu sitter jag här, i tysthet.
Nedbruten av mig själv, av mitt innersta.

Lockar jag dig för att få bekräftelse för att du vill ha mig?
Längtar jag efter din famn så mycket att jag är beredd att göra allt
för att få vara dig nära?
Eller lockar jag dig helt enkelt in i fällan för att se om du skulle säga nej,
för att se om du skulle tycka det var fel att såra mig?
Vad håller du på med?
Jag förstår verkligen ingenting.
Ibland önskar jag att jag var iskall, så jag kunde ta tag i ditt huvud och
slå in det i väggen, bara för att avreagera den smärtan du framkallar.
Det är nog tur, att man har en gnutta förstånd.
Hur skulle det annars bli?

Hur skall jag kunna lita på dig?
Förväntar du dig att jag skall kunna lita på dig?
Hoppas jag lite att du skall läsa detta?
Jag tror det .

Jag har varit med om så mycket skit, så mycket svin.
Du är inget svin, men rädslan och tankarna sedan det förflutna har
etsat sig fast i mitt sinne och det gör det svårare än vad det behöver vara.


"Och då tänkte jag bara, hon är full av dikter den där Sarah!" - Haha du är så jävla rolig Jenny!

Bye for now.

Hittills har dagen varit rätt okey, förutom att jag är seg.
Jag får ju inte sova på nätterna, hostar så mycket att det känns
som om lungorna skall komma upp, hostar så mycket att jag håller på att kvävas.
Inte roligt.

Vaknade vid tio, duschade och gjorde mig iordning, sedan
gick jag och mötte upp Marre, så gick vi och fikade.
Jag har saknat dig gumman! (även om vi sågs i Lördags)
Kändes som om det var en evighet sedan vi bara satt och pratade.
Det var så skönt, tack.

Nu vankas det krubb, jag gör korvstroganoff och ris, någon som vill komma hit på lunch? :)
Vid fyratiden kommer nog Jonas hit.
Ska bli skönt att få umgås med honom igen.
Detta är jobbigt, men vad gör man?
Biter ihop.

Fan vad jag saknar New york. Dock inte Chelsea hostel ^^