Shinobuc

Vilken dag! Jag vet egentligen inte vad jag har gjort idag,
förutom att jag trallade iväg till Sara vid kanske. 19?
Iiingen aning om vad jag gjort innan det alltså, dagen har bara flytit iväg.
Väl hos Sara var det väldigt trevligt, vi käkade popcorn och snackade skit.

Vill föresten öpplysa folk om att Jimmy Bäckman, 22år från Ludvika, Är försvunnen.
Han sågs senast på solo den 21/11 och lämnade krogen ensam.
Om det är någon som sett något eller hört något, Så ber jag er att ringa 0736363099 / 0736138840.
Snälla sprid detta vidare! Bild på Jimmy finns på http://pixi.bilddagboken.se/p/show.html?id=298949023&directlink=1.
All information uppskattas!

Detta är så hemskt. Mina tankar går till hans vänner och familj, hoppas att han är välbehållen.



___________________--
 
Det är bara du du duu i mina tankar, och just i detta ögonblick
slår hjärtat så hårt att jag tror det snart flyger ur min kropp.
Ångesten har smygit sig på stundvis under hela dagen, men nu
har den gått till attack.
Vart har du tagit vägen, vart är du någonstans?!
Jag saknar dig, faan.
Helvete.

Marre, vårat blod är förenat sedan år tillbaka
Du är min blodssyster och jag finns alltid alltid vid din sida.
Jag stöttar dig alltid till fullo. Nu och Förevigt.
<3

"From the first day i saw him i knew he was the one"


Utöver familjen så finns det egentligen bara en människa
som jag känner att jag verkligen älskar, som jag inte ens behöver prata
med på flera månader, jag behöver inte ens se dig.
Jag vet att jag älskar dig ändå, även om det oftast bara leder till ångestanfall.
Jag driver mig själv till vansinne, jag driver mig själv till vansinne.
Vart har du tagit vägen?!
Jag klarar inte av att ha ett liv utan att veta att du har det bra.
Men du har försvunnit, och jag faller ihop.
Jag bara är numera, och jag får väl acceptera det.
Fyfan vad du måste tycka jag är patetisk och dryg.

Det måste vara något fel på mig, det måste vara det.
Varför får jag dig inte ur mitt huvud?
Det är så otroligt frustrerande!
Jag kan inte sluta tänka på dig.
Kan inte få ditt underbara leende ur mitt huvud..
Jag saknar dig, jag saknar dig så otroligt.
Varför kan jag inte släppa och bara skita i dig?
Du skiter ju i mig, varför är det så lätt för dig?
Jag kan iallafall höra din röst om jag vill, men även det blir för smärtsamt.

Jag har så mycket jag kan göra för att minnas dig,
för att minnas alla bra studer, men det skär så fruktansvärt mycket i hjärtat då
att det inte ens är någon idé. Jag hatar hatar hatar hatar hatar att erkänna det,
så jag säger det väl inte.
Volim te.
Varför?
Detta med hjärtesorg verkar vara någonting som jag skall drabbas av konstant
i resten av mitt liv. Hittills har det ju varit ganska intensivt.
Jag och A-L konstaterade igår på dopet att ja, något konstigt är det ju.
Alla andra har jag nästan bara kunnat sagt tack och hej till,
och gått vidare allt efter som. Det har aldrig tagit såhär långt tid, aldrig.
Jag kommer aldrig kunna och vill aldrig släppa dig, aldrig.
Du var min trygghet, min stadiga grund och nu finns inget egentligen kvar.
Sad, but true.
uääh. fan vad drygt det är.

-_-_-_--_-------____----__-_-__-____----_---__--_

haha! "Jag vill inte spela i din skinnflöjt längre"
Ja, hur säger man till någon att man inte vill hålla på med den mer?
Att man inte ens är lite intresserad och man bara är less på allt.
Att man inte ens gillar personen i fråga, att man är trött på att inte ha något seriöst.
Hur skall man kunna säga det utan att det blir missförstånd och
kunna hålla kvar en vänskap? I have no clue.

__---------------______________----------------______________-----------

Tomt.