Shinobuc

Det fungerar inte ens att komma in på sidan.
Och på Devote finns ju min bästa blogg, denna är det bara gammalt skit på.
I och för sig är det väl det på den andra med, eftersom jag aldrig uppdaterar.
Jag vill i denna stund bara skriva av mig.
Jag önskar jag kunde få tag i christofer just nu,
min finaste vän.
Han som får mig att stå stadigt på jorden och tala mig tillrätta.
Som får mig att inse att alla killar är skit, när jag motvilligt vill tro att jag har fel.
Han går inte att få tag på.

Ikväll gjorde jag den största tabben på mycket länge.
För er som vill veta - så skulle man kunna säga att jag dejtat någon.
Det har inte varit offeciellt.
Det har varit lite av en hemlighet.
Absolut inte för mig, alla mina vänner vet.
Ingen av hans vänner vet.
Han har dragit en extremt ytlig verision av vad vi är.

Vi har legat på golvet tillsammans och lyssnat på musik,
jag har haft mitt huvud på hans bröst.
Jag har en tandborste där.
Jag sover där, oavsett vilket skift jag jobbat.
Som mest har vi kanske varit ifrån varandra 6dagar av 30.
Jag har i bakhuvudet vetat att jag på något vis alltid varit nummer två.
Någon han hänger med för att han inte har någon annan.
Men jag antar att man trycker bort det när lyckan griper in.
När lyckan griper in och får en att glömma allt som varit så svårt.
Det som gjort att man inte kan andas.
I Fredags gick vi på affären tillsammans - jag hälsade på tre personer jag kände.
Detta var, tro det eller ej, ett enorm framsteg.
För mig.
Eftersom allt varit så hemligt.
Vi gick runt där
medans allt bomull var omkring oss och vi inte förstod någonting.
Fan.

Jag levde nog i idyllen.
Jag har längtat så mycket efter äkta närhet att jag på riktigt trodde detta var äkta.
Därför blir jag så arg på mig själv.
Så fruktansvärt arg.
På mig.
Du fick mig att tro att jag på något vis var speciell,
men jag fick mig själv att tro att jag var något för dig.
Något annat än en trevlig stund.
Så otroligt fel jag haft.


Och när jag såg dig klänga där på henne,
när du inte kunde prata med mig bland dina vänner,
fast ändå kunde kyssa mig på toaletten, så brast jag.
Det gjorde så ont.
Jag ville verkligen bara ge dig en inflyttningspresent
på din officiella inflyttningsfest.
Jag vet att jag inte var bjuden (Dina vänner var ju där).
Men jag trodde du skulle bli glad.
Att jag (vi som spenderat så mycket tid ihop) skulle kunna få dig att le.
Jag var mest till besvär och blev som hårdast ignorerad.
Det sved.
Det sved när jag stod utanför och såg hur du dansade med henne.
Hon som är den du aldrig kommer få.
Tror du.
Jag vet att, med din charm, kan du få vem du vill.
Du är en underbar människa (som fått mig att skratta ifrån själen)
Men just nu kan jag rent ut sagt säga att jag hatar dig.
Avskyr dig som den värsta smittan.
Du är gift, du är pest, du är skabb.

Jag ångrar att jag någonsin träffade dig.
Det hade iallafall besparat mig smärta,
det hade iallafall besparat mig på allt.
Jag hade gått runt i min fantasivärd och trott att Mr. Darcy fanns.
Du krossade drömmen.
Jag avskyr dig.


Aldrig mer.


/SV