Shinobuc

Hur skall jag tänka, hur skall jag känna?
Jag blir galen på denna ovisshet!
Jag hindrar mig själv från att gå i väggen,
men jag driver mig själv till detta vansinne.

Vad är det för fel?

"Någon annans begravning: En önskan om att den personen var död; En önskan
om att bli kvitt denna. Ofta medvetet använt som ett enkelt sätt att
komma ur en relation - Att fantisera om att personen ifråga är död.
Då slipper man ansvaret att tala om sina önskningar"

Ohno. Nejnejnej. Jag vägrar låta dig dö för mig, jag vägrar låta mitt undermedvetna
radera ut mina känslor för dig.
Fan.
Eller vill jag det? VIll jag bara glömma och gå vidare?
Jag blir så förvirrad.
Så förvirrad att jag nu sitter här, helt nollställd. Jag förstår inte alls vad som händer
i min omgivning förtillfället.

"Om det är någon vi känner som dör: Ofta, en önskan om att slippa den personen;
eller outtalad aggression; kanske har kärleken till denna personen "dött". Vi "dödar" ofta
vår partner i drömmen när vi går mot större oberoende. Eller vi kanske vill ha någon
ur vägen så att vi inte behöver tävla om uppmärksamhet och kärlek."

Vad är det här!? Jag vill inte att Jonas skall dö.
Eller vill jag det? Innerst inne?
Nej jag tror fan inte det, jag vill inte att han skall dö för mig.
Om jag hade fått bestämma helt själv så hade ingenting sett ut som det gör just nu.
Det är verkligen en mardröm som tar fattningen.
Ibland önskar man att man hade modet till att göra någon förfärligt.

Hade det varit för något år sedan så hade jag tyckt att det hade vart den bästa lösningen,
att bara försvinna och slippa känna, men inte nu. Även om det hade varit en snabb utväg
så funkar inte livet så. Jag måste helt enkelt bita ihop och acceptera detta.
Jag vägrar inse det, men någonstans därinne så vet jag att detta inte är någonting
som håller i sig i en livstid, detta är något som går över.
Jag orkar inte tänka mer, jag vill bara dra täcket över huvet och ligga
där tills allt detta försvinner.

S'ayapo. T'estim molt

/SC