Shinobuc

Här sitter jag, medans bell ligger och sover sött i min säng (vissa har det bra).
En annan har vart vaken hela natten och ingen idé att sova eftersom tvättiden börjar klockan 07.
Ikväll var vi hemma hos Dennis och kollade skräckfilm, mycket hemskt.
Jag blir så himla paranoid av skräckfilmer med tanke på mina mardrömmar.


Imorgon kommer E hem...

Idag samtalade jag med min mamma om den tiden vi hade fosterbarn.
Hon berättade att en av dem väntade barn.
Herrigud tänkte jag. En människa som har en störning skall skaffa barn - Stackars barn.
Detta fick mig att tänka tillbaka på den tiden.
Just den där tjejen som nu väntar barn, ville faktiskt inte se mig i livet.
Hon försökte få mig att stoppa in fingrarna i proppskåpet,
Hon klämde mig i en dörr
+ att hon en gång kastade ut mina leksaker på mycket tunn is och sa åt mig att hämta dessa.
Hon ville att jag skulle dö, hon försökte i princip ta livet av mig.
Hur gammal kan jag ha vart, fyra år?

Min fundering är; Kan detta vara någonting som satt sina spår i mig?
Kan det vara så att det ligger och gnager någonstans?
Jag vet inte.
Oftast spelar det ingen roll hur mycket man funderar för man brukar kunna
fundera tills man blir galen.

Åh, så underbart att se dig.
Åh, så underbart att kolla i smyg,
kolla när du inte ser.
Åh, vilken fröjd, att bara se dina andetag.
Åh, vilken fröjd att bara se dig..