Shinobuc

Allt är en enda röra på jobbet.
Jag vet inte vad det är för fel, vems fel det är
eller om jag har möjlighet att fixa detta.
Rekvisitioner till patienter försvinner, vilket är viktigt att ha när man skall 
fakturera iväg deras logi osv.
Jag lyckades iallafall hitta två av dem.
Allt är en enda röra.
Massa saker som skall göras som jag inte har en aning om hur man gör,
så då måste jag vänta på att Melli har tid att hjälpa mig,
vilket brukar vara ungefär vid halv tre,
och då skall allt vara klart eftersom incheckningen börjar klockan tre.

Idag har jag fått kämpa hårt för att hålla tillbaka tårarna och le,
Jag vill inte visa för någon att jag har det jobbigt.
Jag ler medans ögonen vattnas och sväljer den brännande klumpen
i halsen gång på gång. Måste le. Får inte synas. Måste le. tryck tillbaka.

Jag har ingen att direkt prata med.
Jag faller offer för mig själv.
Jag känner hur jag mer och mer börjar gå in i mig själv,
pratar inte mycket, gör knappt ett ljud från mig.
Jag känner mer och mer hur jag lägger av,
orkar lixom inte ta itu med något.
Jag är aldrig pigg, jag mest går och hänger med huvudet.
Jag känner inte igen mig själv längre, jag förlorar mig själv.
Jag förlorar...

Till dig.
Jag tänker på dig.
Jag önskar du bara kunde vara här,
den ende som någonsin visat tålamod och försökt förstå mig.
Den ende som hjälpt mig.
jag saknar dig så otroligt mycket. Jag kan inte ens finna ord för hur mycket.
Det spelar ingen roll vad du säger, för jag kommer aldrig lyssna på dina ord,
jag kommer aldrig att sluta sakna dig.
Jag Älskar dig ännu.
Jag andas dig.
Du är allt.
När jag tänker på dig kan jag le för en stund,
jag kan känna en gnutta glädje,
Glädje för att jag iallafall fick spendera en tid med dig.
Jag andas dig.
Ingen vackrare har någonsin funnits på denna jord.
Att se solen lysa upp ditt ansikte,
vinden smeka ditt hår.
Ditt leende.
Ditt leende som värmer hela min själv när jag ser det.
Jag blir helt varm.
Men att se dig gör för ont.
Jag kommer aldrig sluta hoppas, Aldrig.

DEPP.

vad munter jag är.

Adjö.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste.

Jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.