Look what they've done to me?
Det var längesedan jag hade en sådan natt som denna som var.
Längesedan var det som min sömn stördes av förbrila försök att gömma mig så pass
att de inte kunde se mig, inte hitta mig och göra gud-vet-vad.
Konstigt dock att "du" var med i min dröm och att du slog mig, och att jag sedan skickade medelande till Robin
i hopp om att han skulle rusa in och rädda mig. Hah. Eller något sådant.
Allt hände ju trots allt på högberget, och jag var i princip inspärrad.
Just den scenen känns som en grövre utdrag från det förflutna.
Hur du tvingade mig att vara inlåst, att du inte lät mig röra mig när allt jag ville
var att komma därifrån. Jag försökte resa mig från sängen vilket inte gick, eftersom du ständigt knuffade
ner mig och sa att jag inte fick gå någonstans. Du låste dörren och tog min mobiltelefon så att jag inte
kunde ringa till någon och berätta vad som pågick.
Nu när jag tänker efter, vad var egentligen värre? Drömmen när Mikael höll mig kvar i rummet och slog mig i ansiktet, eller det förflutna när du slängde runt mig som om jag i princip vore en trasdocka?
Ibland tänker jag att det måste ha varit mitt fel, det måste varit jag som retade upp dig
så pass att du inte klarade av att hantera det. Men har man verkligen
rätt på det sättet att låsa in en annan människa när allt den vill är att gå därifrån?
Även om det är ens dåvarande pojkvän, så har man väl aldrig rätt till det, hur jävlig den andra än är?
Eller har jag möjligtvis fel?
Nej, jag är klokare än dig, och det kommer jag alltid att vara.
Ta inte illa upp.
så pass att du inte klarade av att hantera det. Men har man verkligen
rätt på det sättet att låsa in en annan människa när allt den vill är att gå därifrån?
Även om det är ens dåvarande pojkvän, så har man väl aldrig rätt till det, hur jävlig den andra än är?
Eller har jag möjligtvis fel?
Nej, jag är klokare än dig, och det kommer jag alltid att vara.
Ta inte illa upp.
Nu blev allt sådär snurrigt igen.
Jag blir så frustrerad.
Det är så mycket just nu att jag bara önskar jag kunde stanna
tiden och göra allt i min egna takt. Men det går inte.
Jag kan inte skriva längre.
Jag är helt blockerad. Vad är det för fel?
Jag önskar snart jag träffar på någon som kan se in i mina ögon
och veta allt jag känner, så jag slipper öppna mig för alla
och ta alla de jobbiga diskussionerna.
Därför är det alltid lättast att säga att allt är bra och prata gott om allting.
Jag orkar inte ta itu med något egentligen, så snälla sluta bara fråga.
Adjö.
Jag blir så frustrerad.
Det är så mycket just nu att jag bara önskar jag kunde stanna
tiden och göra allt i min egna takt. Men det går inte.
Jag kan inte skriva längre.
Jag är helt blockerad. Vad är det för fel?
Jag önskar snart jag träffar på någon som kan se in i mina ögon
och veta allt jag känner, så jag slipper öppna mig för alla
och ta alla de jobbiga diskussionerna.
Därför är det alltid lättast att säga att allt är bra och prata gott om allting.
Jag orkar inte ta itu med något egentligen, så snälla sluta bara fråga.
Adjö.
Kommentarer
Trackback
