Shinobuc

Här sitter jag, ungefär 3 mil hemifån.
Full, luktar, ledsen.
Varför åkte jag hit?
Jag hoppades nog på något bättre, så som alla människor gör, när de nått botten.
Alla är så godtrogna.. Lammet litar på slaktarn, valpen med de stora ögonen.
Just i denna stund, önskar jag att jag låg på norra järnvägsgatan, i min säng,
med MIN Jacob. Och han skulle hålla om mig tills jag somnar, som han alltid gör.
I tryggheten.
Min Jacob.
Så fin, han sover så nätt.
Så han rör sig, drömmer han något tro?
Förlåt mig.
Kanske vet jag inte alls vad jag gör, kanske var jag trött på trygghet och ville
känna mig ensam, självdestruktiv, känna att jag gjort detta mot mig själv.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag saknar din famn tills jag somnar,
det är allt jag vet.

"Du" Ska veta att du är min vän.
och jag älskar dig föralltid, föralltid.
Tills jorden förintas och vi inte finns mer.
Då älskar jag dig ännu.
För du är min vän, och jag lämnar aldrig din sida.