Shinobuc

På tiden med en uppdatering kanske.

Jag funderar så mycket att det ibland känns hopplöst,
funderar så mycket så hela världen börjar snurra.

Vad är det egentligen som avgör hur pass "vuxen" en människa är?
Är det sättet de pratar på, hur mycket kunskap de har,
Kanske musiken de lyssnar på, om de har barn, hur gammal den är,
vad man har för åsikter eller vad man har för slags humor?
Jag anser själv att jag på ett sätt klassas som väldigt vuxen,
men och andra sidan har jag världens fjantigaste humor.
Är jag mindre trovärdig då?
Många människor tror att jag är väldigt osmart, kanske för att jag
ibland utger mig för att vara dummare än vad jag egentligen är.
Jag har svårt att förstå vissa skämt, och folk tycker då att man är lite småkorkad.
Är det så man klassas efter?
Men jag är ju smart. Jag är en jäkel på grammatik, svenska språket överhuvudtaget.
Jag rättar personers stavningar och var man skall sätta punkt etc.
Gör det mig till en smartare person bara för det?

Här om dagen växte en liten irritation inom mig när en vän till
mig påstod (inte för att vara elak) att anledningen till att jag
är uppe länge på nätterna har att göra med att jag är ung.
Detta skulle då tydligen bli bättre om några år - när jag vuxit till mig.
Jag svarade snabbt att jag inte behövde försvara mig, men jag tror faktiskt att jag behöver det.
Jag har inget jobb, ingen skola, ingen vardag överhuvudtaget.
Jag bara är. Jag mest sitter. Funderar, deppar över min livssituation som den ser ut just nu.
Det är inte alls roligt när man "alltid" jobbat eller gått i skola, sen så förändras
allt och man är lite i utkanten av samhället.
Vad skall man göra?
Eller har han rätt, är detta då en sak som jag kommer växa mig in i?
Men bara för att jag blir mer vuxen så kan jag väl ännu vara en nattmänniska?
Och det är ju faktiskt inte så att jag inte sköter mig när jag har jobb.
När jag jobbade på laggen så började jag vissa mornar 06.00, vilket betydde att jag
blev tvungen att gå hemifrån ungefär vid femtiden.
Jag känner att jag lämnar det där ämnet, för jag kan nog fortsätta tjata om det i evigheter.


Idag gick jag upp 08.30 (wow!) och gick upp för att äta frukost.
Dock var jag så trött att efter frukosten kröp jag ner i soffan igen och
somnade om. Gick därefter upp vid halv ett för en dusch.
Mötte upp mor min på staden vid 13.40 för att ha möte på LudvikaHem AB.
Det gick sådär, man kan ju alltid hoppas.
Egentligen vägrar jag att gå ut på praktik för att få aktivitetsstöd,
men jag behöver ju pengar.
Men egentligen vägrar jag. Ska jag slava åt några som inte har råd att anställa någon,
8h om dagen, 5 dagar i veckan - för en "månadslön" på ca 3000?.
Up yours säger jag. Men jag måste nog tyvärr.

Man kanske skall ta den där idén om volontär och aktivera den.

JAG KAN INTE FÅ NOG AV LARA FABIAN - CARUSO! <3


__________________________

Min salikon, jag behöver dig mer än någonsin,
men jag är rädd att du inte finns för mig längre.