Shinobuc

Jag vet inte alls om någon är inne och läser, men det struntar jag i.
Jag måste skriva av mig.
Jag hade så mycket inspiration tidigare, fick sådan lust att skriva.
Såklart måste man fånga ögonblicket medans man har det, annars slinker det iväg.
Det var precis vad det gjorde. Försvann.
Och jag visste att det skulle göra det, men jag hoppades på att det skulle finnas kvar.
Vi hoppas alldeles för mycket.
Jag har psykisk huvudvärk också.
Kan man ens ha det? Jag har så mycket saker som pyr där inne.
Saker som jag funderar på - saker som jag vill ha sagt.
Jag brukar annars kunna säga saker hur som helst, men nu känner jag rädsla.
Saker kan bli förstörda, och man kanske borde nöja sig med hur det är.

Jag saknar fortfarande Jacob ibland. Undra när det ska gå över. Gör det någonsin det?
Saknar du mig ibland?..

Nej. jag måste fokusera nu. Jag tänker inte låta mig irriteras av dina skämt.
För jag vet att du skämtar, och jävlas. För skojs skull. Och jag borde tycka det är kul.
Men jag gör inte det. Vet du varför?
Skämtar man eller jävlas med dig när du är på ett visst humör - då får man tissa runt på tå i evigheter.
Ingen blir så sur för inget som du.
Vi är lika på det viset.
Fast du är värre - såklart.

Men nä. Där försvann ispirationen och jag tror att jag ska gå och dö lite nu istället.
Men ingen fara, jag är tillbaka imorgon med inspiration - hoppas jag.

/SC